I dag återstår endast Västivallens fäbodstuga, som färdigställdes 1852 efter en tids arbete. Här behövs krafter för att förbättra stugan.

För snart 50 år sedan anlades en vandringsled, Kyrkbyn-Lesatten-Skeppet, upp till vallen. Då ordnades plåttak, och en ny dörr in till "Kalle Glas" rum. Enligt min bortgångne vän Gottfrid Grönvall, ättling till Jonas, fanns tidigare en liknande mindre byggnad för samma ändamål på platsen. Det vittnar den gamla källarruinen om.

Till vänster om huset, på höger sida, finns brunnen kvar. Där gick en fastbandshage som gränsade till fähus och sommarladugård.

Det har blivit en del notiser från min penna om vallen. Varför? Mellan 1943 och 1951 tillbringade min lilla familj veckor och månader på vallen. Då var faderskapets arbetsplats Bergvik-Ala med allehanda uppdrag. Vintern 1943 bodde vi i huvudbyggnaden i ett litet rum på övre våningen, sen blev Västivallen vår hemvist. Hela tiden med Kalle Glas som granne.

Källaren var redan då raserad men det gick att ha mjölk i trappen. Brunnen hade en hävstång, och fähuset användes för får av arrendatorn Olof Olsson. Han var farfar till Henrik Olofsson, som sitter i regionstyrelsen för Sjukvårdspartiet.

Med tanke på det fantastiska arbete som Hasse Karlsson med medhjälpare lagt ner på den nyrestaurerande vandringsleden måste samhällskrafter nu ingripa för att bevara denna kulturskatt. Det skulle bli kronan på verket, det vill säga vandringsleden.

Myndighetsperson har kontaktats i ärendet som lovat undersöka möjligheterna.

Huvudbyggnaden är uppsatt i Hälsinge-Nybo, Göles stuga i Huskasnäs, skvaltkvarnen på Per-Arvdsgården i Ljusdal.

Leif Jönsson