Sanna Backeskog och Eva Lindberg fortsätter belysa som de säger ”riskerna med den fria etableringsrätten inom vården”. Tydligen har de inte upptäckt att sedan fri etablering infördes har tillkomsten av hälsocentraler ökat samt lett till markant fler patientbesök och fler hälsocentraler ofta på små orter. Privata vårdgivare i region Gävleborg har gått in på små och stora orter som Bergsjö, Bomhus men även mitt i centrala Gävle.
Fler än 400 000 personer i Sverige har listat sig på en privat hälsocentral de senaste åren medan de regiondrivna stått still eller minskat. Privat vård står för 17 procent av all vård det är med andra ord regionerna som i huvudsak driver vård.
Annons
Annons
92 procent av alla medborgare har kortare tid än tio minuter till sin hälsocentral. 8 av 10 medborgare anser att man ska kunna välja sin vård och omsorgsgivare samt att man ska kunna välja bort det som inte fungerar. Den privata vården är också en typisk småföretagarbransch med färre än tio anställda och oftast en kvinna till chef. Sanna Backeskog och Eva Lindberg söker problemen på fel ställen. Ett hett tips för Gävleborg där de själva varit styrande i årtionden är att se på ledning, styrning, närhet till beslut, delaktighet samt ett vårdval som är underfinansierat.

B-O Staffas (BP).
Bild: Henrik Nyblad
All expertis visar på nödvändigheten av en stark primärvård där den privata vården idag bär upp hälften av all första linjens sjukvård i region Gävleborg och då med högsta betyg från medborgarna om kvalitet och tillgänglighet. I dag har tyvärr i stort sett alla regiondrivna hälsocentraler en bemanning av det man brukar kalla hyrläkare och där leder regionen också löneutvecklingen med råge vilket naturligtvis spräcker alla kalkyler. Regionen hyr in personal för över 400 miljoner per år samtidigt som regionen tillskjutit 448 miljoner till sina egna hälsocentraler utöver gällande avtal. Om det nu är något som ”ställer till det för medborgarna” så är det politiker som bygger sina antaganden på ideologier. Det blir toppstyrt, dyrt, lite vård för pengarna kort sagt slarv med skattemedel.
Det som är gemensamt oavsett driftsform är ett gigantiskt behov av utbildad personal där behovet per år är cirka 6 800 läkare, distriktssköterskor, fysioterapeuter, sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker, kuratorer etc. Här blir det inte lätt för de som inte kan uppvisa bra avtal, bra arbetsmiljö, bra löner och möjlighet att påverka.
B-O Staffas (BP)