Läser med föga förvåning i tidningen om de akuta och svåra problemen på Frejagården i Friggesund. Anställda är väldigt kritiska mot arbetsmiljön, stressen och en enhetschef som inte lyssnar, inte är närvarande och som inte tar tag i problemen.

Det må vara hur det vill med den kritiserade enhetschefen, där hon, liksom alla andra, är offer för ett system som i sig genererar just de problem som vi läser om i reportaget enligt logiken om att det man sår får man skörda och som man bäddar får man ligga. Där sånings-arbetet och själva ”bäddandet” innebär att bygga upp ett hierarkiskt system, som bygger på över- och underordning. Där de underordnade fostras och formas till en slags inlärd hjälplöshet och omyndighet. Där det osunda beroendet till chefen är mer avgörande än det ömsesidiga beroendet av varandra i kretsen av medarbetare.  

I reportaget läser jag att de anställda förväntar sig att närmaste chef ska lösa deras problem, vilket är en högst naturlig reaktion i den hierarkiska ordningen där det inte finns på dagordningen att de anställda är kapabla till att både hantera och lösa problematiken, om själva mandatfördelningen vore organiserad på ett annat sätt.

Men, systemet är riggat på så vis att den yttre makten i överordnade positioner värderas högre än den inre styrkan i ömsesidiga relationer, i ett hierarkiskt system där vi tvingas att ”se upp till”, lyda och vara beroende av personen i den överordnade positionen, snarare än att vi - av fri vilja - ser upp till, följer och lyssnar till någon på grund av dennes klokhet, kompetens och goda karaktärsegenskaper. Av den enkla anledningen att våra offentliga organisationer bygger mer på position än på funktion! Därvidlag är våra offentliga organisationer och institutioner att betrakta som djupt antidemokratiska, där vi fostras snarare till underordning, lydnad och anpassning, än till självständigt tänkande, ansvarstagande och konstruktivt samarbete. I en organisatorisk kultur som bygger på individuell tävlan, konkurrens och karriärism, där den individuella prestationsbaserade lönesättningen, är ett viktigt och oumbärligt repressivt instrument, för den som vill ha tystnad och blind lydnad, vilket i sin tur punkterar all form av konstruktivt samarbete.

Varför vi måste börja tänka på ett demokratiskt sätt, för att lösa de problem vi skapat med det hierarkiska sättet att tänka, för att travestera Albert Einstein.

Göran Thybäck, Nedre Norrlands Fackförening