Sverige var en gång annorlunda. Industrialismens epok. Industrier växte överallt i Sverige. Det skapade arbetstillfällen och framtidstro. En decentraliserad utveckling där unga och gamla fanns utspridda i landet.

För det samhället organiserades sjukvården i landsting.

Men det Sverige finns inte längre kvar.

Nu finns unga högutbildade främst i storstäder och större studentstäder. Vissa delar av Sverige är mycket rikare än andra. Vi gamla har blivit kvar på landsbygden och i glesbygden. Man kan tycka vad man vill om den utvecklingen, men den är ett faktum som vi måste förhålla oss till när vi organiserar sjukvården.

Sjukvården måste organiseras om i anpassning till det Sverige vi har i dag.

Det måste vara staten som driver och finansierar sjukvården.

Om det är staten som styr och finansierar kan man lättare ta itu med destruktiva företeelser. Systemet med hyrpersonal är ett sådant område. Det finns ett moment av utpressning när det gäller hyrpersonal. Och det är de fattigaste delarna av landet som drabbas hårdast.

Sjukvårdsförsäkringar är ett annat område där man måste sätta ner foten. Ett sätt att köpa sig förtur i kön?

Ett tredje område där man måste styra upp sjukvården gäller Nätläkarföretagen. Ett område där den riktiga sjukvården dräneras på pengar. Det handlar egentligen om avancerad sjukvårdsupplysning. Den ska inte få ersättning som motsvarar riktig sjukvård.

Det finns fortfarande en kärna av trogen, lojal personal i sjukvården. Man måste agera medan de fortfarande finns kvar.

Systemet är nu så dåligt att vi måste kräva förändring. Det gjordes ett halvhjärtat försök att förbättra ett ickefungerande system genom skapandet av regioner. Det löste inte de stora grundproblemen.

Något måste göras