Annons

Annons

Annons

krönikaUnga LjP

Zein, 16, berättar: "Plötsligt hörde jag en massa skott"

År 2011 sitter sexåriga jag och ritar i mitt rum. Plötsligt hör jag en massa skott, som om det är någon som skjuts hemma hos oss.

Jag springer ut från rummet och frågar mamma: Vad är det som händer?

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Unga LjP:s Zein Ayrouta berättar om hur det kan vara at behöva fly sitt hemland.

Bild: Christer Nilsson

Annons

Det jag fick veta var att vi måste sitta i korridoren eller i badrummet, eftersom fönstret krossades och det fanns risk att de skulle skjuta in i lägenheten. Jag, mamma och min moster gick in till badrummet. Alla var oroliga över att vi inte hade någon kontakt längre med min mormor och morfar, som bodde precis framför oss. Lite senare fick jag höra av mamma att det var två grupper som stod utanför vår byggnad och sköt mot varandra, de sköt även alla människor som var där.

Några dagar senare åkte jag och min mamma till en annan stad. Mamma berättade att jag skulle bo där med min moster för att jag skulle kunna gå i skolan. Mamma åkte tillbaka till huvudstaden där kriget var, det var oroväckande. All kontakt avbröts och ingen visste om de skulle komma tillbaka levande. Mitt liv förändrades, nya rutiner och nya människor. Jag började gå i skolan där direkt för att jag hade missat massor.

Annons

Annons

Några dagar senare flyttade min mamma, pappa och syster från kriget till oss, de andra valde att stanna. Min pappa köpte en lägenhet och renoverade den direkt. Vi flyttade in i vår lägenhet och började leva som vanligt. Jag var väldigt glad för att jag trodde att kriget var slut, men tyvärr följde det efter. Det bombades nära oss då och då, allt blev otroligt dyrt. Ingen el, men den kunde "hälsa på" ibland, inget vatten och kidnappningarna ökade. Det var väldigt svårt att leva där.

Allt jag har upplevt och alla gånger jag har flyttat, har gjort mig till den jag är i dag.

Två år senare bestämde pappa sig för att flytta till Sverige och tre år därefter gjorde vi andra också det. Jag bytte skola totalt fyra gånger i Syrien och jag flyttade flera gånger på grund av kriget, därför var det ej svårt för mig att anpassa mig efter samhället och miljön här. Jag lärde mig språket på kort tid och jag trivdes direkt.

När Zein har tid ägnar hon sig åt volleyboll och boxning. Men först prioriterar hon skolan.

Bild: Christer Nilsson

Läs även: Zein om flykten och livet i Sverige

Annons

För mig var det bästa med Sverige att man lever i säkerhet. Det sista jag någonsin skulle kunna tänka mig var att det skulle finnas en chans att ett krig skulle bryta ut här. Men tyvärr är vi här idag 2022 och det känns som om kriget följer efter. Nu finns det väldigt många människor som lever med en oro över att Ryssland ska attackera Sverige. Jag har redan upplevt ett krig och jag vet hur läskigt det är. Därför hoppas jag att det ska ej hända i Sverige, eller någon annanstans i världen.

Allt jag har upplevt och alla gånger jag har flyttat, har gjort mig till den jag är i dag. Min resa har gjort att jag vet värdet på allt jag har. Därför är jag alltid tacksam även över småsaker.

Zein Ayrouta

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan