Gunni hade ett stort hjärta, som rymde inte enbart omsorg om familjen, utan även omsorg om de som har det särskilt svårt. Kanske grundades denna omsorg i hennes hem i Tornedalen. Kriget på andra sidan Torneälven var nära henne och flyktingar fann ofta tillflykt i hennes hem.

Gunni fick en lång livshistoria som i många avseenden visade hennes omvårdande och sociala sida.

Hennes hjärta var stort nog att rymma flera generationer, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, fick lära känna henne. Det var stor sorg när hon miste två av sina älskade barnbarn. Sorg och glädje har följt henne, så som det blir i ett långt liv.

Men även om hon var en omvårdande person så levde hon inte genom andra, utan hon var sin egen, med egna intressen. Hon hade ett stort språkintresse och kunde meänkieli, finska, ryska, engelska och svenska.

Klassisk musik stod henne nära och hon antogs i tidig ålder som elev vid nuvarande Musikhögskolan i Ingesund, men tvingades avstå studierna av ekonomiska skäl och fick som yngst i en stor barnaskara stanna i hemmet.

Hon underhöll gärna med sin luta och med sång, och kompletterade gärna med att läsa och berätta såväl lyrik som prosa.

Denna förmåga och hennes sociala närvaro kom väl till pass i alla stunder som underhållare på Hällagården och annorstädes, såväl som i hennes tjugofemåriga uppgift som kyrkvärd i Hanebo kyrka.

Gunni var intresserad av konst, olika sorters konst. Hon målade fotade och tecknade och hade egna utställningar, ofta med professionellt bedömda verk. Många av motiven var mer än enbart bilder utan kunde innehålla religiösa, sociala eller miljömässiga tankar.

Tio dagar före sin död berättade hon för ett barnbarnsbarn ”att hon skulle bli hundra år och då ordna en konstutställning”! Vi hoppas att denna utställning kan komma till stånd enligt Gunnis önskan, även utan hennes fysiska närvaro.

Naturen stod Gunni nära, hon vistades ofta i skog och mark och hämtade livsinspiration. Med glimten i ögat kom hennes underbara humor och positiva livsglädje fram.

En sak ångrade hon emellertid, nämligen att hon inte insåg när hon var sjuttio år att hon då fortfarande var ung.

Varmt tack för all visad omtanke och för allt deltagande i sorgen efter vår kära mor Gunni.

Ingrid med familj, Ingvar med familj