Annons

Annons

Annons

Hudiksvall

Insändare
INSÄNDARE: En arbetsmarknad för alla kan inte ha osynliggörande system

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Dagens arbetsliv ställer krav som alla människor inte har samma möjligheter att uppfylla och särskilt utsatta är individer som anses stå långt från arbetsmarknaden. Det har också skett en förskjutning i definitionen av arbete, där arbetsuppgifter som tidigare räknades till lönearbete i dag faller in under bidragsanställning eller praktik.

Med arbete åsyftas aktivitet som söks i konkurrens med andra på en reguljär arbetsmarknad och som inte finansieras av kommunen eller staten. Till arbete räknas därmed inte anställningar som kommit till för att mildra verkningar av arbetslöshet och varit förbehållna en viss grupp arbetssökande.

Sådant som tidigare kallades arbete räknas nu som bidragsanställning eller praktik enligt insändarskribenterna. Foto: Jessica Gow / TT

Annons

Annons

Denna förskjutning kan leda till ytterligare exkludering från arbetsmarknaden då praktik och bidragsanställningar inte nödvändigtvis ses som meriterande av arbetsgivare. Parallellt med detta har det skett en ansvarsförskjutning från staten (Arbetsförmedlingen) till enskilda kommuner.

Det har inneburit att kommuner genom arbetsmarknadsenheter (AME) och lokala arbetsmarknadsprogram fått ta ett allt större ansvar för att ge dessa individer ett hållbart fotfäste på arbetsmarknaden.

I forskningsprojektet Att komma närmre men inte nära nog har vi dokumenterat dels de metoder och arbetssätt som används inom AME-verksamhet i Härnösands kommun, dels hur denna verksamhet utvärderas i systemet Kolada.

I vår granskning har vi kunnat visa på en stor diskrepans mellan vad som kan rapporteras in som arbete i Kolada och vad personalen och deltagarna faktiskt gör.

I Kolada förväntas personalens arbete främst handla om kartläggning och framtagning av handlingsplaner och kompetensutveckling. I själva verket handlar arbetet i huvudsak om psykosociala insatser för deltagare med olika former av stödbehov.

Denna diskrepans mellan antaganden i Kolada om verksamhetens innehåll och vad som faktiskt görs visar med all önskvärd tydlighet att utvärdering osynliggör såväl personalens arbete och metoder, som hur deltagarna närmar sig arbetsmarknaden. För att säkerställa alla människors rätt till arbete och rättvisa, menar vi att det är nödvändigt att sluta med dessa osynliggörande system.

Annons

Annons

Detta kräver förändring på två områden:

• att kategorisera det arbete som utförs som just arbete och genom att sluta utvärdera en arbetsrehabiliterande verksamhet på samma, eller liknande vis som en arbetsförmedlande verksamhet.

• att synliggöra människors arbetsförmåga och vilja att arbeta.

Katarina Giritli Nygren, professor i sociologi vid Mittuniversitetet; Malin Bolin, lektor i sociologi vid Mittuniversitetet; Carolina Klockmo, Lektor i hälsovetenskap vid Mittuniversitetet; Gunilla Olofsdotter, docent i sociologi vid Mittuniversitetet; Ida Sjöberg, doktorand i sociologi vid Mittuniversitetet och Lillian Krantz Enhetschef Arbetslivsinriktad rehabilitering, Härnösands kommun

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan