Annons

Annons

Annons

Annons

Välfärdssverige nekar henne rätten till ett anständigt liv

Hon är två år äldre än jag och tror att tandborsten är något man skrubbar tvättstället med.

Det räcker med att få Alzheimers sjukdom när man är medelålders. Myndighetssverige behöver inte ta ifrån henne all värdighet.

Bild: Stina Stjernkvist/TT

Annons

Förmågan att sköta sin hygien, fixa till en måltid, betala räkningarna och gå på toaletten – sjukdomen Alzheimers har berövat Elisabet allt det där vi andra gör varje dag utan att ens reflektera. Nu gör myndigheterna sitt yttersta för att också ta ifrån henne integriteten. Sjukdomen förvärras, hon klarar sig helt enkelt inte, men hon är inte berättigad till en personlig assistent.

Hon är tydligen inte ens berättigad till en förklaring då varken Försäkringskassan eller Bollnäs kommun vill kommentera helahälsingland.se:s reportage med hänvisning till att Elisabet inte själv kan ge sitt medgivande.

Läs reportaget: Vännen kämpar för sin sjuka väninna

Annons

Annons

Hon är alltså för sjuk för en förklaring men för frisk för att få någon hjälp genom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

Moment 22.

Hela hösten har LSS och rätten till assistansservice debatterats. Minister Åsa Regnér (S) har mer eller mindre fått löpa gatlopp mellan debatter i tv-studior och stort uppslagna nyheter om ömmande fall där de strängare reglerna slagit alldeles fel.

Regnérs ambition har varit att dra ner på kostnaden, övertygad om att det beviljas onödigt många timmar till människor som inte behöver hjälpen. Och bara gagnar privata assistansföretag. Försäkringskassan har fått order om att skärpa tillstånden för assistansersättning.

För en vecka sedan skrev Åsa Regnér i en debattartikel: Vi accepterar inte att skattemedel används på fel sätt och är måna om att rätt person ska få rätt insats. Rubriken löd: "Den som har ett faktiskt behov av stöd ska få det".

Minister Åsa Regnér (S)

Bild: Claudio Bresciani/TT

Det är här politiken upplevs som signalerad med dubbla tungor. Försäkringskassan är en rätt trubbig myndighet och kan förmodligen bara ta till sig en order i taget. Nu har den fått besked om att spara på LSS, så då gör den det, urskillningslöst. Det blir genast komplicerat om den samtidigt ska sitta och behovspröva från fall till fall.

Annons

Annons

Timmar och kronor kan man räkna, men hur ser ekvationen ut med en diagnos som förvärras från vecka till vecka och den behövande dessutom ser helt frisk ut?

I Elisabets fall motiveras avslagen med "att hennes grundläggande hjälpbehov inte är tillräckligt omfattande". Enligt läkarintyg från 2014 bedöms Elisabet ha en demenssjukdom som allvarligt försämras hela tiden. Hon har svårt med talet, kan inte köra bil eller hantera en mobiltelefon. Hon kan inte laga mat. Och det var för drygt två år sedan. Nu är läget akut enligt det lilla sociala nätverk hon har – några väninnor.

Det är fullt tillräckligt att på nära håll se Alzheimers sjukdom tillintetgöra en människa.

Historien är på intet sätt människovärdig. Och hur många sådana här tragiska människoöden måste regeringen få dokumenterade innan man backar?

Det är fullt tillräckligt för en 57-årig kvinna, mitt i livet, att berövas alla sina normala funktioner. Det är fullt tillräckligt att alla runt omkring vet att det bara går åt ett håll – fel håll. Det är fullt tillräckligt att på nära håll se Alzheimers sjukdom tillintetgöra en människa.

Myndighetssverige behöver inte göra pinan värre. Elisabet är redan i ett mentalt helvete. Att få hjälp med duschen, mobilen och ett anständigt mål mat om dagarna är inte välgörenhet.

Det är en rättighet ett välfärdssamhälle ger som vill behålla sin anständighet.


Lilian Sjölund

0278-275 20
[email protected]

Till toppen av sidan